Sancta Elisabeths Systrar
Hem Historia Livet i kongregation Verksamhet Postintention Kontakt Bilder  Jubileum
Spiritualitet Karisma Ordenslöften Utbildning

 

 

Spiritualitet

Kongregations spiritualitet.

 

Den inre inställningen vi upplever och uppfyller Guds sändelse, utgör vår kongregations spiritualitet.


Denna spiritualiteten visar sig i det vi är som andlig gemenskap och det vi gör.
 

Moder Klara Wolff har bestämd vår spiritualitets grundform.  Hon var öppen för Guds kallelse, tog emot Hans nådegåva. Hon hade medkänslan för tidens människors nöd och ville hjälpa där, det var mest nödvändigt. Detta bildade fundament för den andliga grundhållning som utvecklat sig. Denna fick sin speciella form genom vår karisma och genom våra första systrars insikt och mål, genom deras fromhet och mänsklighet, intellektuella och andliga gåvor som de tagit med sig till gemenskapen

 

  

 Den heliga Elisabeth- vår skyddshelgon

 

 

 

 

St Elisabeth är beskyddarinna för Kongregationen för St Elisabeth Systrar. Hon levde under medeltiden. Hon älskade fattigdom och ville tjäna fattiga med hela sitt hjärta. Hon leddes av anden S:t Franciskus av Assisi.

 

Hon föddes 1207 i Ungern. Hennes föräldrar var hederliga härskare Anders och Gertrud. Enligt gammal tradition gav de sin 4 - åriga dotter till Louis som sin blivande fru, sonen till lantgreve Herman och Sophia. Eftersom barnet var mycket hängivet som ofta gav upphov till ironi bland hovmän. Många av de kontroverserna väckte beteende hos St Elisabeth, t ex efter när hon tittade på Jesus krönad med törnen, tog hon av sig guldkronan. Som en 14-årig flicka gifte hon sig med Louis lantgreve av Thüringen. Louis och Elizabeths gemensamma liv präglades av ömsesidig kärlek och tålamod. St Elisabet blev änka vid 20 års ålder. Hon var tvungen att lämna slottet tillsammans med sina barn.

Hon bodde i Marburg, men inte i slottet, som juridiskt tillhörde henne, men i ett fattigt hus i utkanten av staden. 500 mark som betalades ut av Herman, den avlidnes Louis bror, spenderade hon åt byggandet av sjukhuset i Marburg.

Under år 1228 tog hon sitt löfte i den tredje Franciscan konventen. Hennes överordnare var fader Konrad som behandlade henne mycket strängt. Han ville att hon skulle nå en hög grad av kompetens så snabbt som möjligt. Han beordrade henne att avsluta vänskapen med sin bästa vän. Ensam vårdade hon spetälskade och sjuka människor på sjukhus. St Elisabeth dog i 1231 av utmattning som bara 24 år gammal. Påve Gregorius IX förklarade Elisabeth till ett helgon.

St Elisabeth presenteras i konst oftast med rosor och bröd, även bland patienter genom att ge dem stöd. Dessa symboler är ett tecken på underverk som hände under St Elisabeths liv. Det är en vacker historia om bröd, som under sin makes frånvaro, lämnade hon det åt de fattiga. När Ludvig hörde om det blev han mycket nervös och drog till hennes kappa nog och trodde att han skulle se brödet. Men något annat hände. Från manteln regnade det röda rosor. Sådana händelser hände flera gånger. En annan gång, när Louis återvände från expeditionen vårdade Elisabeth en spetälskade bonde i hennes sovrum. När det upptäcktes av prinsen såg han istället den korsfäste Kristus.

St Elisabeth exempel gjorde att hertiginnan av Thüringen, var en beskyddare av Grå Systers. Första systrarna kände väl det heliga Elisabeths liv, eftersom de tillhörde den tredje Franciscan konventen, där St Elisabeth var medlem.

 

************************************************************

 

S:ta Elisabeth har varit ett av medeltidens mest omtyckta helgon inte bara i Ungern och Tyskland, utan också här hos oss, fastän hon aldrig har bott i Sverige. Hennes minne lever kvar, inte minst i de talrika Elisabethframställningarna här i vårt land. Dessa bilder vill vara mera än bara pietetsfullt uppsatta prydnader och värdefulla konstskatter. De har ett budskap till oss, de vill påminna oss om ett liv, som i sin yttre form visserligen är oss helt främmande, men som ändå kan vara ett uppmun­trande exempel för både vuxna och barn på vår gemensamma väg till Gud.

Elisabeth var ett "invandrarbarn". Hon fick uppleva hur det känns, att inte bli förstådd på grund av sitt annorlunda väsen, sitt främmande temperament. Hon lärde sig dock att anpassa sig till den nya miljön i ett främmande land. Ändå vågade hon alltid vara sig själv. Hon följde sin kallelse helt, ända till slutet och visade därmed, hur man blir lycklig och fri.

Elisabeth kallas "kärlekens och ödmjukhetens helgon". Jag skulle vilja tillfoga: ett "ekumenikens" helgon. Det har hon i Tyskland varit sedan länge. Här hos oss blir hon det kanske så småningom liksom hennes andlige fader S:t Franciskus av Assisi. Redan uppspårandet av hennes minnesmärken har givit anledning till många samtal över "kyrkogränserna".

Elisabeths minne lever kvar. Må detta minne bli allt mer levande i den anda av kärlek till både Gud och människor, som inspirerade henne, och som även vår tid och vårt nuvarande samhälle är i stort behov av.

Till sist vill jag rikta ett hjärtligt tack till alla som på olika sätt har bidragit till att denna lilla skrift har kommit till stånd, speciellt fil.dr. Aron Andersson på riksantikvarieämbetet i Stockholm.

 

Den heliga Elisabeth har en speciell plats i vårt klosterliv. Hennes dag firar vi som patrocinium.

 

 

 

 

 

 

Den heliga Elisabeths fest förbereds med en novena. Vi firar den i alla kongregationens kapell som en privilegierad fest. Hennes spiritualitet, som var byggd på Evangeliet, och hennes radikala Kristus-efterföljelse fick våra grundarinnor att välja henne till skyddshelgon för kongregationen år 1850 och uppkallade den gemenskap de grundade efter henne,

 

 

 

 "Marias besök-vår särskilda högtidsdag

 

Maria, Herrens moder, intar en privilegierad plats i Guds frälsningsplan. Hon är vår förebild i tro och visar oss vägen till Kristus.

 

 

 

 

Våra grundarinnor kännetecknades av en stor vördnad för Guds moder.I förtröstan på hennes hjälp bestämde de " att varje syster skulle vara förpliktad genom ett heligt löfte att fira Marias besök hos Elisabeth som sin särskilda högtidsdag". I festhemligheten för denna dag finner vi vår andliga inriktning och vår kallelses djupa mening:att som Maria ta emot Guds ord i tro och i dess kraft tjäna människorna.

 

   Vi bereder oss med ett triduum för denna löftesdag. På själva festdagen firar varje konvent Eukaristin i kongregationens intentioner. Vi förnyar våra löften på den dagen.

 

Med kyrkan firar vi de liturgiska Mariafesterna och ber dagligen av kärlek till Maria och i olika intentioner rosenkransen.
Det är en meditation över Jesu liv - ett sammandrag av Evangeliet.  Det är en meditation i gemenskap med hela Kyrkan i synnerhet med Maria, hon som stod Herren närmast alltifrån början

 

 

Jesu hjärtas högtid

 

 " Så ville Han draga alla till sig
och låta oss ösa med glädje ur frälsningens källor"
                                                                                 
                                                       ( ur prefationen på Jesu Hjärtas Dag)

 

Av Kristusfesterna står Jesu Hjärtas Dag på grund av våra grundarinnors vigning oss särskilt nära.

 

 

 

 

 

   Jesu hjärta, som våra grundarinnor vigde sitt verk till år 1842, gav dem ljus och kraft till deras apostolat. Sedan dess är andakten till Jesu hjärta en värdefull tradition för oss. Liksom våra grundarinnor och deras första medsystrar öppnar vi oss för Jesu kärlek för att ge den vidare åt människorna.
 
  Varje fredag, och särskilt på Jesu-Hjärta-Fredagen, tänker vi med botfärdigt och offervilligt sinne på vår Herres förlösande kärlek.

 

 

 

 Vår kongregations skyddshelgon

 

 

Vi firar:

  • den helige Josef som det inre livets beskyddare,
  • martyrläkarna Cosmas och Damianus, vid vars fest våra grundarinnor vigde sitt verk åt Jesu allraheligaste hjärta,
  • den helige Franciskus av Assisi som våra grundarinnors beskyddare,
  • den helige Augustinus som kyrkolärare,
  • den helige ärkeängeln Mikael som kyrkans skyddspatron
  • den helige evangelisten Johannes som den hel. Elisabeths älskningshelgon

   Dessa fester firar vi på de i kyrkans kalender förutsedda dagarna.

 

Vår kongregations grundningsdag firar vi den 27 september.